Hur kan vi förhindra att unga säljer sex mot ersättning på internet och annan sexuell utsatthet och exponering? I universitetsutbildningen ”Unga, sex, och internet” där BRIS medverkade som processledare, tydliggjordes det att vuxnas förhållningssätt har större betydelse än kunskap.
Text: Cecilia Nauclér
BRIS-tidningen nr 3, 2011
– Unga, sex och internet är tre fält som berör oss vuxna mycket, de är områden som vi vuxna har starka tankar om vad som är bra eller dåligt för ungdomar och som påverkar våra möten med dem. Det finns många fördelar för unga med internet och för att kunna arbeta med internets baksidor måste man kunna se fördelarna, säger David Sandberg Hjelm, BRIS-ombud på BRIS Mitt.
– Vi pratar mycket mobbning på nätet, men pratar inte om hur många som hittar vänner på nätet. Och om man funderar på sin sexualitet, vem ska man prata med då? Internet ger fantastiska möjligheter att fundera om sexualitet tillsammans med andra som tänker likadant, säger Elena Luckey, också BRIS-ombud på BRIS Mitt. De var processledare under Ungdomsstyrelsens universitetsutbildning ”Unga, sex och internet” som gavs på fem platser i Sverige under våren 2010. Syftet med utbildningen var att förhindra att unga säljer sex mot ersättning och annan sexuell utsatthet på nätet, vilket även inkluderar sexuell exponering.
Kursen vände sig till professionella som socialsekreterare och kuratorer, det vill säga vuxna som har erfarenhet av att möta barn, men som ofta är ovana vid ämnet. David Sandberg Hjelms och Elena Luckeys erfarenhet från utbildningen var att deltagarnas värderingar och förhållningssätt var samma, oavsett deras profession. Och det var vuxnas starka känslor och åsikter om unga, sex och internet som David Sandberg Hjelms och Elena Luckeys arbetade med som processledare.
– I utbildningen kom några av Sveriges bästa föreläsare inom området som bland annat presenterade forskning om varför unga exponerar sig på nätet. Det forskningen visade vände upp och ned på deltagarnas tankar om hur vuxna ska prata med barn och unga och vår roll var att fånga upp tankarna och knyta ihop att varje moment så tankarna blev verktyg, berättar Elena Luckey.
Vuxnas tyckande om internet och om ungas användande av datorn stämmer ofta inte överens om hur unga tycker och tänker, fortsätter hon, vilket gör att mötet med unga lätt krockar. Så för att komma åt de vuxnas egna föreställningar och ryggsäckar fick processledarna fick inledningsvis använda mycket tid till att diskutera hur vuxna ser på internet och det fysiska momentet i att unga sitter framför datorn.
Vad är då vuxnas förhållningssätt till internet och unga? Ofta handlar det om en rädsla som bygger på osäkerhet och okunskap, berättar David Sandberg Hjelm.
– När vi till exempel visade upp texter från Diskussionsforum på BRIS.se så var de vuxnas reaktion ”vilken tur att jag inte är ung idag!” eller ”stackars unga”. Framförallt handlar det om den vuxnes osäkerhet för att han eller hon inte kan hantera situation och att de inte vet vad de ska göra om ett barn väl berättar om sexuell utsatthet på nätet, säger Elena Luckey och fortsätter:
– Osäkerheten som skapar en rädsla bygger på de vuxnas egna föreställningar om internet och för att hantera det tror vi lätt att vi behöver fylla på med kunskap. Men kanske behöver vi framförallt hitta ett förhållningssätt till ungas användande av nätet.
Men om vuxna har dålig kunskap om barn och ungas förhållningssätt till internet, så stämmer det inte på de unga. Barn och unga är ofta väl medvetna om vuxnas rädsla för deras internet användande och internet som verktyg för sexuella kontakter. Det gör att det blir svårt för dem att berätta när de blivit utsatta för sexuella kränkningar på nätet, eller om sexuell exploatering eller exponering på nätet. Det gör också att barn och unga inte kan fråga om råd och inte kan prata om saker som håller på att hända, eftersom de vuxna redan har svaren, det vill säga ”akta dig!” Så istället för att fördöma måste vuxna förstå varför barnen hamnar i krissituationer, varför de har utsatt sig och varför de till exempel inte blockat en förövare.
– Barn upplever ofta att de lite har varit med på spelet, de har frivilligt lämnat ut bilder trots att vuxna säger att de inte ska göra det. Det gör att det uppstår mycket skuld och skam hos barnet när något dåligt sker, säger David Sandberg Hjelm.
Syftet med processen i utbildningen var att leda fram till i hur vuxna kan möjliggöra berättande och möta barn och unga i stödjande samtal utan att pålägga skuld och skam. Och för att kunna lyfta bort den skuld och skam som den unga redan känner krävs ett nyfiket och ovetande förhållningssätt från de vuxnas sida berättar David Sandberg Hjelm.
– Och visa att vi står för någon slags trygghet. Här adderar BRIS metod i att möta barn utifrån deras situation och behov väldigt bra.
Landskap utan vuxna
I den här processen måste vuxna också förstå att många barn uppfattar internet som ett landskap utan vuxna, där man helt enkelt blir hänvisad till andra barn och ungdomar. Många unga som blivit utsatta på nätet söker ofta hjälp via nätet, hos andra utsatta unga, så att bestraffa med att ta bort internet gör att man som vuxen också tar bort möjligheten att få stöd och hjälp. Så istället för att lämna barnen ensamma kan vuxna istället använda internet för att bygga en bro till barnet, in i barnets värld.
– BRIS-chatten är ett exempel på hur vuxna möter barn på deras sätt att mötas. Via till exempel en chatt kan en vuxen bygga upp ett förtroende med barnet, så att samtalet kan fortsätta utanför nätet. Antingen med en nära vuxen, eller med en professionell, säger David Sandberg Hjelm.
Och när en vuxen lyssnar utan att döma så startas en process i barnet, berättar de båda. Den vuxne bekräftar därmed att barnet är viktigt, vilket gör att barnet kan börja leta efter möjligheter att lösa den svåra situationen, som kanske att börja våga berätta för en vuxen i sin närhet. Att lyssna innebär också att den vuxne måste våga lugna sig lite, och inte vara så handlingsbenägen.
– Vi är bra på att föreslå allt som vi tycker att barnet ska göra, till exempel att gå till en kurator. Men barnet kanske redan har gjort det, men det har inte fungerat. Så att inte lyssna kan innebära vi föreslår saker för barnet som tar bort hoppet om att situationen går att lösa, säger Elena Luckey.
– Att lyssna utan pekpinnar bekräftar också att det barnet varit med om är ”pratbart”, fortsätter David Sandberg Hjelm. Och när det går att prata om det svåra så bygger man en solid grund för att barnet ska våga prata mer, med andra vuxna. Det är som att lägga en planka för planka på en bro. Att lyssna är att handla, men det kan vara svårt att se.
Lyssna, prata, bry sig
Han hänvisar till att om man frågar professionella vad de tror att de behöver för att kunna möta barn så är kunskap det område de professionella ofta rankar högst. Men frågar man barn vad vuxna ska ha så svarar barnen att de vuxna ska lyssna, ha tid för att prata, de ska bry sig och försöka förstå.
– Jag tror att kunskapen ibland kan ligga till last för de vuxna. Tron att man redan har färdiga verktyg gör att man inte lyssnar.
Att ställa om förhållningssättet till internet var inte lätt för kursdeltagarna. Elena Luckey berättar om en högstadielärare som nästan gav upp den första dagen på kursen och ville sluta prata med sina elever om att inte lägga ut nakenbilder på internet.
– Men på sista kursdagen konstaterade hon att hon ”nu förstod grejen, nu visste hon hur hon skulle prata med eleverna”.
”Unga, sex och internet”
Utbildningen låg inom ramen för Ungdomsstyrelsens regeringsuppdrag att genomföra insatser i syfte att höja kunskapen om unga killar och tjejers attityder till och erfarenhet av sexuellexponering och sexuella tjänster mot ersättning via internet eller andra interaktiva medier.
Utbildningen gav grundläggande kunskap i ämnet, samt föreläsningar om ungas nätanvändning, statistik, ungdomar och sexualitet, lagstiftningen på området, genusperspektiv och metodmaterial om unga, sex och internet.
Utöver föreläsningar från forskare och praktiker ansvarade representanter för Bris och RFSU för processledarskap. Processledarna ansvarade för processen i gruppen och arrangerade mellanliggande övningar som relaterade till föreläsningarna och litteraturen där deltagarna gavs tillfälle till reflektion och erfarenhetsutbyte, gruppsamtal och rollspel.
Utbildningen startade i maj 2010 och genomfördes parallellt på sex orter: Malmö, Göteborg, Linköping, Örebro, Stockholm och Umeå.
