Efter föräldrarnas skilsmässa skulle barnen, om de fick bestämma, välja växelvis boende. Och att föräldrarna bor nära varandra och samarbetar.
Text: Maja Aase
BRIS-Tidningen nr 2, 2010
– Växelvis boende är den form som alla är mest nöjda med, säger familjeterapeuterna och författarna Bente och Gunnar Öberg.
I boken Vuxna skilsmässobarn berättar har paret Öberg återigen träffat kvinnor och män som på 80-talet intervjuades om livet som barn i skilsmässofamilj i boken Skiljas – men inte från barnen.
Dessa femtio vuxna ger växelvis boende ett gott betyg: ”Just det där vardagliga och inte bara träffas på helgen, och att träffa båda lika mycket.”
När de får frågan om vad de själva skulle välja vid en separation säger två tredjedelar just växelvis boende.
– Barn tänker ju mycket på rättvisa, säger Gunnar Öberg. De som har tillgång till mamma och pappa i lika stor utsträckning slipper ha dåligt samvete.
– Den längtan som uppstår får man acceptera, säger Bente Öberg. Som förälder får man visst säga att ”jag längtar efter dig”, men gärna tillägga att man samtidigt är väldigt glad över att barnet får vara hos den andra.
Bostäder nära bäst
Växelvis boende fungerar bäst när föräldrarna bor nära varandra. Men det avgörande är att mammorna och papporna kommer överens. Bente och Gunnar Öberg är mycket tydliga i sin bok: ”Det som förmörkar barns liv är föräldrars oförsonliga bekämpande av varandra och att barnet används i denna inbördes kamp. Barn kan acceptera att föräldrar är olika, men de mår dåligt av att föräldrar förtalar varandra och att de måste gå mellan hem som liknar fästningar.”
– En skilsmässa behöver inte vara en katastrof, det är konflikterna som är det stora problemet, säger Bente Öberg.
Enligt Torgny Gustavsson, överläkare i barn- och ungdomspsykiatri i Växjö, är föräldrars samverkan efter skilsmässan en viktig hälsofråga för barnet. Men hot eller tvång är ingen fungerande metod.
– Gemensam vårdnad är underförstått en uppmaning till samarbete mellan föräldrarna, säger Torgny Gustavsson. Jag hävdar att domstolar inte ska kunna döma till växelvis boende mot en förälders vilja. Då kan det bli destruktivt och barnets utveckling påverkas negativt.
Vuxenuppfinning
Torgny Gustavsson kallar växelvis boende för en ”vuxenuppfinning”. Han hänvisar till forskning, som visar att vid konfliktfyllda situationer efter en skilsmässa blir det minst skadligt för barnen om de bor hos den ena föräldern och träffar den andra mer glest. Detta är särskilt märkbart när konflikten handlar om och drar in barnen.
Men oavsett boendeform ska vuxna hålla sina bråk för sig själva.
– Barnen vet ju nästan alltid vilka konflikter som finns, säger Torgny Gustavsson. Men föräldrarna ska hålla tand för tunga. Då kan barnet tänka att ”det bekommer inte mig så mycket, så länge som de inte drar in mig”.
Bente och Gunnar Öberg rekommenderar dem som bråkar efter skilsmässan att försöka gå i familjeterapi för att lösa problemen. För det är bara att inse: växelvis boende är krävande. Föräldrar behöver ha omfattande kontakt och kommunikation om barnets vardag, skola och fritidsaktiviteter.
Paret Öberg rekommenderar också skilda föräldrar att en gång om året diskutera hur allt fungerar och om det behövs förändringar. Ofta vill barn ha längre boendeperioder när de blir äldre, eller i tonåren kanske flytta in till den ena föräldern för gott.
– Det finns många fördelar med att barnen så småningom kan styra det där mer eller mindre själva, säger Torgny Gustavsson.
När det blir bråk, exempelvis om pengar inför sommarlovet, är det viktigt att barnen får veta att de inte behöver ta ansvar för situationen. Föräldern kan istället konstatera: ”Det är vårt gamla vuxentjafs och har inget med dig att göra.”
– Om skilsmässobarn får uppleva att de har föräldrar som är schysta mot varandra, och som inte drar in dem i konflikterna, har man gett sitt barn en gåva, säger Bente Öberg.
