Text: Cecilia Nauclér
BRIS-tidningen nr 4, 2010
Barnskyddsutredningen föreslog en ny lag om stöd och skydd för barn som bland annat innebär:
Stärkt skydd för barn och unga.
Barns och ungas möjligheter till delaktighet och inflytande förbättras.
Kraven på kvalitet, kompetens och säkerhet i socialtjänstens arbete med barn som far illa ökar.
Samhällets gemensamma ansvar för barn som befinner sig i svåra situationer och som behöver olika stödinsatser betonas.
Förslaget innebär att bestämmelser som rör barn i socialtjänstlagen (SoL) och samtliga bestämmelser i lagen om vård av unga (LVU) förs samman i en särskild lag. Den nya lagen föreslås heta lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU) och ska göra det lättare att överblicka och förstå för dem som berörs av lagen.
Lagen blir tydligare och den sociala barn- och ungdomsvården lyfts fram som det betydelsefulla och komplexa område det är. Barnskyddsutredningen föreslår drygt 40 förändringar eller kompletteringar av nuvarande bestämmelser, här i en nedkortad sammanfattning:
- Barn ska få utökade möjligheter att kunna tala med och få hjälp av socialtjänsten, oberoende av vårdnadshavarens samtycke
- Den som misstänker att ett barn far illa ska, i samband med anmälan, kunna påkalla ett möte med socialtjänsten och den familj som berörs i syfte att öka öppenheten mot familjen och stärka samarbetet mellan myndigheter. Socialtjänsten får sedan ta högst 14 dagar på sig för att besluta om en utredning ska inledas eller inte. Den som har gjort en anmälan ska också kunna få information om socialtjänstens beslut.
- Kommuner ska vara skyldiga att ha tillgång till öppna insatser för barn och familjer med olika behov av och rätt till stöd och skydd. Kommuner ska därutöver kunna erbjuda insatser (service) t.ex. i form av familjestödsprogram, på ett enkelt och obyråkratiskt sätt, utan föregående utredning och behovsprövning.
- Socialtjänsten ska kunna följa upp ett barns situation, även när föräldrarna motsätter sig detta, om det finns befogad oro för att barnet far illa samtidigt som laglig grund för tvångsåtgärder saknas.
- Varje barn som omhändertas ska få en egen socialsekreterare, som ska besöka barnet minst fyra gånger per år och så långt som möjligt föra enskilda samtal med barnet. Socialsekreteraren ska ha ett särskilt ansvar för att följa vården av barnet och för kontakten med barnet under omhändertagandet.
- Familjehemmen ska få bättre stöd i form av utbildning inför sin viktiga uppgift. Familjehemmets och socialtjänstens respektive ansvar och åtagande för barnets vård och utveckling ska läggas fast i avtal.
- Familjehemsföräldrar som övertar vårdnaden om ett barn ska ha rätt till fortsatt stöd från den kommun som placerat barnet i hemmet. En överflyttning av vårdnaden till familjehemsföräldrarna innebär ett starkare skydd för barn som långsiktigt behöver bo kvar i familjehemmet.
- Socialnämnden ska vara skyldig att ha rutiner för att förebygga, upptäcka och hantera risker och missförhållanden. Det kan till exempel gälla anmälningar som försummats på grund av bristande rutiner för hanteringen eller övergrepp på omhändertagna barn, där socialtjänstens kontakter och insyn brustit.
- Socionomexamen ska krävas för sådana arbetsuppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården, som innebär att utreda och bedöma ett barns behov av stöd och skydd samt att följa upp insatserna för barnet och barnets situation. Socialsekreterare som saknar tidigare erfarenhet ska få lämplig introduktion i yrket. På längre sikt bör specialistkompetens krävas för uppgifterna. En specialistutbildning om minst ett år föreslås införas inom högskolan.
