Hur känns det att växa upp i en fattig familj? Barn och ungdomar i Sverige och Moçambique ska få en gemensam röst i projektet När pengarna inte räcker. BRIS och SOS Barnbyar vill lyfta fram barns känslor i ekonomiskt utsatta familjer.
Text: Ulla Tillgren
BRIS-Tidningen nr 4, 2011
– Vi vill veta om barnens upplevelser är desamma oavsett var de lever, säger Jenny Ingårda, projektledare på BRIS. Projektet ska ta reda på hur de verkligen känner och tänker om sina liv.
Projektet När pengarna inte räcker inleddes i våras och ska pågå i tre år. BRIS och SOS Barnbyar har fått drygt 10 miljoner kronor i stöd från Svenska PostkodLotteriet för att lyfta barnfattigdomens konsekvenser i Sverige och Moçambique. Under år 2013 ska resultaten redovisas genom bland annat seminarier och ett studiematerial till skolorna.
Livsvillkoren för ett barn i Sverige och ett barn i Moçambique är helt olika. Men en av teserna i projektplanen är att det kanske finns mer som förenar än vad som skiljer sig åt. Känslan av utanförskap kanske är densamma var man än lever.
Genom den framgångsrika metoden Unga direkt, utvecklad av Barnombudsmannen med inspiration från Forandringsfabrikken i Norge, ska organisationerna samtala och arbeta ihop med barn och ungdomar.
– I Moçambique ska vi arbeta med över 1 000 barn i SOS Barnbyars familjestärkande program. Målet är att lyfta dem över fattigdomsstrecket och förbättra familjernas situation, fortsätter Jenny Ingårda.
– I Sverige ska vi träffa ungdomar som går i högstadiet och gymnasiet, men även ungdomar som är omhändertagna och bor i familjehem.
Vardaglig ekonomisk utsatthet
Diskussionen om barnfattigdom i Sverige handlar ofta om att inte ha råd med märkeskläder eller den senaste mobilen.
Jenny Ingårda vill hellre prata om en annan vardaglig ekonomisk utsatthet.
– Samtalen och mejlen till BRIS handlar mycket oftare om att barn inte kan följa med på skolans skridskoutflykt eftersom de inte har några skridskor. Att de inte har 50 kronor att lägga på en utflykt eller en present till en kompis som fyller år.
– Vi vill lära oss mer om hur det känns att leva i en familj med små ekonomiska resurser. Vad händer med barnen? Leder det till psykisk ohälsa? Skäms man över sin situation? Om barnen får förmedla sina känslor kan vi bli bättre på att möta deras behov, tror Jenny Ingårda.
Fattigdom är en av de främsta anledningarna till att barn skiljs från sina familjer. I Sverige är barn till föräldrar med låg inkomst överrepresenterade när det gäller familjehemsplaceringar och många ensamstående föräldrar får inte pengarna att räcka till.
I utvecklingsländer som Moçambique är andelen övergivna och föräldralösa barn hög. Barnen kan leva på gatan och höra till de fattigaste och mest utsatta individerna, utan skyddsnät. Även i Sverige kan barn som inte lever med sina biologiska föräldrar vara förlorare. De har generellt sett lägre materiell och ekonomisk standard.
– Det finns en stor risk att dessa barn hamnar i en utsatt situation även som vuxna, säger Jenny Ingårda. Vi kanske kan lära ut hur skolan och lärarna kan förhålla sig till barn i utsatta ekonomiska situationer så att de inte förvärrar barnens situation.
Vuxenperspektivet behöver vändas till ett reellt barnperspektiv.
– Om barnen får formulera hur de bäst kan bli hjälpta kan vi komma långt i vårt arbete för en hållbar samhällsutveckling.
– Vi vet alldeles för lite om hur barn och ungdomar förhåller sig till att familjen saknar pengar. De har egna förslag till förändringar som vi behöver lyssna på.
Fakta:
När pengarna inte räcker, ett samarbetsprojekt mellan SOS Barnbyar och BRIS
om ekonomisk utsatthet i Sverige och Moçambique, 2011–2013.
Projektets mål:
- Lyfta 1 000 barn i Chimoio, Moçambique, över fattigdomsstrecket genom att förbättra deras familjers situation
- Öka svenska skolbarns medvetenhet och engagemang kring fattigdom hemma såväl som globalt. Öka barns delaktighet i att hitta fungerande lösningar genom att lyssna på barnens egna erfarenheter.
- Öka lärares och övrig skolpersonals medvetenhet om barns olika ekonomiska villkor i skolan. Stärka deras förmåga att utjämna de konsekvenser som skillnaderna ger, främst utifrån FN:s millenniemål 2.
- Öka kunskap om de mest utsatta barnen och värdet av att de omfattas av aktiviteter som syftar till fattigdomsbekämpning,
FN: s milleniemål:
• Fattigdom och hunger ska halveras till 2015
• Alla barn ska gå i grundskola 2015
• Jämställdheten ska öka och kvinnors ställning stärkas
• Barnadödligheten ska minska med två tredjedelar till 2015
• Mödradödligheten ska minska med tre fjärdedelar till 2015
• Spridningen av hiv/aids, tbc, malaria och andra sjukdomar ska hejdas till 2015
• En miljömässigt hållbar utveckling ska säkerställas till 2015
• Globalt samarbete genom ökat bistånd, rättvisa handelsregler och lättade skuldbördor i utvecklingsländerna
