Skillnaden mellan nätbrott och andra brott är inte så stor som många tror. Det som är olagligt på gatan är också olagligt på nätet. Men i slutänden är det inte lagparagrafer som bäst skyddar våra barn och unga från att råka illa ut, anser juristerna. Det bästa skyddet är vi själva.
Text: Malin Ekmark
BRIS-tidningen nr 3, 2011
För alla oss som inte växt upp med internet är det inte helt glasklart vad som gäller på nätet. Det är lätt att tro att det är en egen värld, ett laglöst land där det är fritt fram för alla möjliga typer av övertramp och kränkningar. Men så är det inte.
- Det som är olagligt i vanliga livet är också olagligt nätet, säger BRIS barnrättsjurist Olof Hülphers. Vid tveksamheter, översätt situationen på nätet till en situation på gatan eller i klassrummet: Är det okej att trakassera någon i klassrummet? Nej, och att trakassera någon på nätet är också olagligt. Får man ofreda någon sexuellt på gatan? Nej, och det är inte heller lagligt att skicka ovälkomna sexmeddelanden på nätet, eller att helt plötsligt blotta sig vid webbkameran för någon som inte bett om det. Att sprida information och bilder på någon i syfte att kränka den personen är också olagligt. Tidigare var brottet, förtal, väldigt ovanligt.
- Med internet har förtal blivit ett brott som ökar lavinartat, säger Solveig Sörlien, tjänstledig kammaråklagare som nu provjobbar på en advokatbyrå. Förtal på nätet kan i tonårs-versionen vara att man lägger ut en bild på en tjej och skriver att hon är en “hora” eller att hon vill ligga med en viss typ av killar. Men allt obehagligt på nätet är inte olagligt. Barn som lägger ut bilder på sig själva där de försöker att se snygga och sexiga ut har yttrandefriheten på sin sida.
Inte heller kan man med juridikens hjälp hindra den som fyllt 15 år från att begå sexuella handlingar framför datorns webbkamera. Den som fyllt 15 år har ju rätt till sin sexualitet, även om vi vuxna kanske anser att den tar sig olämpliga uttryck. Men har bilderna eller videosekvenserna kommit till sedan någon erbjudit ersättning i form av exempelvis alkohol eller narkotika, då rör det sig om ett brott. Sprids bilder och videosekvenser vidare kan det också vara olagligt.
- Om man sprider exempelvis nakenbilder på en person som man vet är under 18 år, då är det barnpornografi, säger Solveig Sörlien. Givetvis är det också olagligt att via hot förmå någon att visa eller göra mer än de egentligen vill.
- Det skulle kunna röra sig om olaga tvång i de fallen, men också utnyttjande av barn för sexuell posering om barnet är under 15 år, säger Solveig Sörlien.
I alla de ovanstående fallen är det samma lagar som gäller för nätet som för det “vanliga livet”. Bara groominglagen har tillkommit som svar på utvecklingen på nätet. Grooming innebär att vuxna med sexuella avsikter medvetet odlar kontakter med barn och ungdomar på nätet. Det är när den vuxne stämmer träff med barnet för att senare begå ett sexuellt övergrepp som själva groomingbrottet sker. Eftersom grooming räknas som ett förberedelsebrott, ett mindre allvarligt brott, har polis och åklagare inte rätt att ta till tvångsåtgärder i form av exempelvis telefonavlyssning och koll av datorer (om man inte samtidigt misstänker ett grövre brott).
- Det här gör att om en pojke kommer in på polisstationen och säger att han fått snuskiga meddelanden så är det svårt att hitta hållbar bevisning. Men jag tror att det är på gång att man kommer att få använda tvångsmedel även vid mindre brott, säger Solveig Sörlien. Men oavsett vilka tvångsmedel som blir tillåtna på nätet i framtiden så kvarstår ändå faktum:
- Nätet är tyvärr väldigt stort och ogenomträngligt. Polisen jobbar mot de vanligaste sidorna där flest barn och ungdomar är, men man kan inte hålla koll på allt, säger Solveig Sörlien.
De flesta stora ungdomssajter har en knapp där man kan anmäla obehagliga typer till den som ansvarar för sidan. I Norge har man gått ett steg längre: knapptryckningen leder raka vägen till rikskriminalpolisen.
- Jag tror att vi även kommer att få se det i Sverige. När polisen får en anmälan mejlar de till personen och skriver “vi ser vad du tänker göra”, säger Solveig Sörlien.
Både Olof Hülphers och Solveig Sörlien anser att de lagar vi har idag är fullt tillräckliga för att juridiskt skydda barn och ungdomar på nätet. Men i slutänden är det inte lagar som förhindrar att minderåriga råkar illa ut.
- Vi måste jobba förebyggande med att hjälpa barn och ungdomar att förstå vad som är okej och inte på nätet, säger Olof Hülphers. Eller som Solveig Sörlien uttrycker det:
- Från det att barn är noll år måste de lära sig att säga nej.
Mycket av det som faktiskt är brottsligt ingår i vardagen för barn och unga. Sexuella trakasserier på nätet uppfattas som “normalt” och många trycker bara bort den som är jobbig eller snuskig.
- Barn måste lära sig att om man blir utsatt för något återkommande så måste man berätta. Får polisen aldrig någon information så kan de ju aldrig spåra den som begår brottet, säger Olof Hülphers.
En orsak till av vi vuxna inte får veta vad som sker är vuxenvärldens moralpanik, anser Solveig Sörlien.
- Vuxna blir så himla upprörda och fördömande. Vi måste sluta att vara så hetsiga. Särskilt de flickor och pojkar som råkat illa ut blir ju inte hjälpta av att alla vuxna sitter och förfasar sig. Vi måste komma ihåg att det faktiskt är barn vi pratar med.
Föräldrar och alla som jobbar med barn och ungdomar behöver sätta sig in i vad som händer på nätet för att bättre förstå den världen och för att förstå vilka potentiella faror man bör prata om. Och så måste vuxna komma ihåg att den som redan har en utsatt situation ofta riskerar att råka ännu mer illa ut, särskilt när det gäller flickor.
- Det jag ser i brottsutredningarna är flickor som utsatts för grooming, som poserat eller som sålt sex. Det är flickor som är sköra, självdestruktiva, har det taskigt hemma och som debuterat tidigt med både alkohol och äldre killar, säger Solveig Sörlien. På pojksidan kan det i stort sett vara omöjligt att se vem som ligger i riskzonen att råka illa ut.
- De har det ofta bra hemma och går inte på droger, men de har börjat utforska sin sexualitet och undrar om de är homosexuella. De pojkar Solveig Sörlien kommer i kontakt med har ofta sålt sex på nätet. Blir det polissak säger de att de absolut inte är homosexuella och att de absolut inte är några offer, berättar hon. Det gör att pojkarna blir svåra att hjälpa.
- Generellt kan man säga att pojkar måste lära sig att även de kan vara offer. Flickor måste i större utsträckning lära sig att inte bli det.
Vanligaste sexbrottet
Sexuellt ofredande är det absolut vanligaste sexbrottet mot barn och unga. Det kan röra sig om allt från sms med sexuellt innehåll till att man har webbkamerakontakt med någon som plötsligt blottar sig eller säger att den ska onanera.
