Män som slår kvinnor. Kvinnor som tvingas till sex mot sin vilja. Män som sätter sina anhöriga i ett ekonomiskt fängelse. När våldet finns inom hemmets fyra väggar smular det sönder självkänslor och förintar människor.
Text: Mia Berg
BRIS Rapport Vuxenstöd 2011
År 2007 kom regeringen med en handlingsplan om Mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (2007/08:39). Den visade att Sveriges kommuner behövde öka stödet och skyddet för våldsutsatta och börja samarbeta bättre kring frågorna. Men framförallt behövdes det mer kunskaper om våld i nära relationer för att de som lever med våld – barn, kvinnor och män – ska få den hjälp och det stöd de har rätt till. I Göteborg började man direkt att göra något åt det. I dag har Dialoga Kunskapscentrum om våld i nära relationer funnits i tre år, och långsamt börjar verksamheten att ge ringar på vattnet.
– Vårt uppdrag är att utbilda, metodstödja och stimulera samverkan inom och mellan kommunerna, säger Katarina Björkgren, samordnare på Dialoga, som arbetat med våld i nära relationer i tjugo år.
Arbeta med egna attityder
Utbildningarna vänder sig till alla kommunanställda som på något sätt kan komma i kontakt med människor som lever med våld. De får lära sig vad våld är, våldets orsaker och konsekvenser, hur det är att leva med våld både för de som är drabbade, oftast kvinnor och barn, eller de som använder våld, oftast män. För alla är en stor del av utbildningen att arbeta med sina egna attityder.
– Alla människor har en relation till våld och tankar om vad det är. Ofta tänker man att någon slår, men våld kan även vara psykiskt, ekonomiskt och sexuellt. De jag har mött som varit mest utsatta hade inga blåmärken, men de var förintade som människor, säger Katarina Björkgren.
I våra attityder måste vi också räkna in vår egen bakgrund. Om vi till exempel är fostrade i den tid i Sverige när det var okej att slå barn, så måste man vara medveten om att det kan göra gränserna flytande för vad som är okej även i det man ser idag, fortsätter hon. Ungefär 1400 personer har utbildats sedan starten, och det är personal på ungdomsmottagningar, socialtjänsten och äldreomsorgen som stått i centrum. Nu går man vidare genom att utbilda personal på förskola och skola – och genom att utbilda utbildare så att fler kan få lära sig.
– Hittills har vi utbildat en kull utbildare, men vi vill ju att kommunerna på sikt ska kunna klara av de här frågorna själva, säger Katarina Björkgren.
Ska samverka
Dialoga har också till uppgift att samverka mellan kommunerna i västSverige. I storstäder finns ofta hela avdelningar som arbetar med frågor som rör våld i nära relationer.
– Men i småkommunerna kanske en person jobbar med det en dag i veckan. Alla kommuner kan inte heller tillhandahålla alla typer av stöd och resurser, de måste kunna hjälpas åt över gränserna. Och då måste de som jobbar på kommunerna veta vad som finns och var man kan få hjälp att gå vidare.
Det är svårt att mäta effekterna av ett sådant här projekt. Åtminstone om man ska göra det i antalet utsatta. Men Katarina säger att det går att se skillnad i kommunerna. Anställda lär känna varandra över kommungränserna, och efter Dialogas utbildningar har hon hört om flera kommuner som gått vidare för att skaffa sig ännu mera kunskap i frågorna. Som en del i kunskapsspridandet startades sajten valdinararelationer.se. Där finns information för de utsatta, allmän information om våld och forskning kring våld. Det finns också gott om information om hur man kan ta sig ur den ohållbara situationen. På sajten är alla praktiska hänvisningar till verksamheter i västSverige – men den allmänna informationen är lika aktuell för alla.
– Ja, den fungerar över hela landet. Många hör av sig till oss för att höra hur vi jobbar, men vad jag vet finns ingen liknande organisation någon annanstans än, säger Katarina Björkgren.
