Ett barn kan aldrig inhämta kunskap om det inte känner sig tryggt, blir sett och fungerar med de andra i skolan, menar Birgitta Kimber, forskare, speciallärare och psykoterapeut. Basen för skolans arbete måste därför vara att skapa en god arbetsmiljö där verktygen bland annat är beröm, belöning, positiv tid tillsammans och positiv förstärkning.
Text Cecilia Nauclér
BRIS Tidningen nr 2, 2009
– Om kravet på skolan idag handlar om kunskap, så har man tappat förutsättningarna för det, säger Birgitta Kimber, forskare, speciallärare och legitimerad psykoterapeut.
Hennes erfarenhet är att de barn som klagar på skolan säger att det är rörigt och bökigt i klassrummet, vilket gör att de inte får någon arbetsro. Den analys hon drar av att barn och unga i första hand kontaktar BRIS om relationer och stämning i klassrummet när det gäller skolan, är att barn måste ha en miljö som fungerar för att de ska kunna inhämta kunskap.
– Vår hjärna är konstruerad så att vi inte kan fokusera inåt och utåt samtidigt. När jag är ledsen, arg och upprörd kan jag samtidigt inte ta in kunskap. Jag tror att de flesta lärare förstår instinktivt att lärande förutsätter en fungerande arbetsmiljö, men om de riktlinjer som går ut till pedagogerna enbart fokuserar att lära ut ett ämne, glömmer man att lärande sker i ett sammanhang.
Att barn mår dåligt i skolan är inte ”småpotatis” som Birgitta Kimber uttrycker det. Den psykiska ohälsan bland unga har fördubblats under 15 år, och forskning visar att barn som mår dåligt har en ökad risk för att utveckla psykiska sjukdomar som vuxen.
Barn som säger att de inte kan koncentrera sig i skolan är heller inte något att ta lättvindigt på, särskilt inte ur ett kunskapsperspektiv, menar hon.
Men det går att komma tillrätta med stökiga skolmiljöer och elever som mår dåligt. Först och främst måste eleverna få social och emotionell träning så att de får egna verktyg och strategier för att kunna hantera sina känslor och relationer till andra.
– För att lyckas måste skolan jobba strikt med social och emotionell träning minst en gång i veckan. Jag ser att eleverna i de skolor som gör det mår bättre, de trivs bättre i skolan, mobbningen minskar och förutsättningar för lärande skapas. I synnerhet för de elever som förut inte kunnat eller haft möjlighet att hantera sina känslor.
Dessutom bör de lärare som undervisar ha utbildning i förhållningssätt och ledarskap, fortsätter Birgitta Kimber. Basen för skolans arbete måste bygga på beröm, belöning, positiv tid tillsammans och positiv förstärkning. Men det finns en missuppfattning att beröm och uppmärksamhet är något mekaniskt säger Birgitta Kimber.
– Men det finaste berömmet för ett barn är att bli sedd. Det finns enkla tekniker för att se barn som alla lärare kan applicera i sitt arbete; som att varje dag ta ett barn i handen och säga en personlig sak, eller ha personliga loggböcker där läraren enskilt kan kommunicera med en elev, utan insyn från andra. På hur lärarna kan ändra sitt förhållningssätt gentemot eleverna ger Birgitta Kimber ett kort exempel.
– Tänk dig att du som lärare kommer in i ett stökigt klassrum. Du hugger direkt på de stökiga eleverna och höjer rösten vilket resulterar i att stämningen blir aggressiv och du får svårt att få med eleverna efter det. Men om du istället kommer in i samma jobbiga situation och fokuserar på det som fungerar, sänker rösten och tittar på det du tycker om, så blir eleverna på gott humör. De känner att de duger.
Som speciallärare har Birgitta Kimber lång erfarenhet av barn som behövt mycket stöd från skolan bara för att orka gå dit. Hennes erfarenhet av de långvariga skolkarna är att de behöver en närvarande och engagerad lärare som får dem att känna att de duger, att de får uppgifter på sin egen nivå och att de blir sedda. Hon exemplifierar med lärarna i dokumentärserien ”9A” som sändes på Sveriges Television” våren 2008. De var lärare som visade att de tyckte om att vara i skolan och som visade att de tyckte om eleverna. Det gör skillnad, menar hon, för själv skulle hon aldrig vilja gå till arbetet ”om jag mötte en sur nuna som börjar med att skälla ut mig”.
Kunskapen om vad som främjar barns psykiska hälsa och om vad som främjar en god inlärningsmiljö i klassrummet finns, ändå ser Birgitta Kimber att den alltför sällan kommer till praktisk användning i skolan. Hon citerar den norske professorn i pedagogisk psykologi, Terje Ogden; ”Skolans uppgift är att förmedla kunskap, ändå bygger man sin egen verksamhet på allt annat än kunskap”.
– Det finns en tradition i skolan att bygga verksamheten på tyckande; ”så här har vi aldrig gjort tidigare” eller ”det här tror jag inte på”.
Om kunskaperna som finns användes, så skulle skolan kunna vara en enda stor skyddsfaktor, fortsätter hon. Där skulle barnet kunna vara tryggt, bli sett, det skulle kunna inhämta kunskaper och lära sig att fungera tillsammans med andra, och läraren skulle kunna bli en ”annan viktig vuxen”.
– Skolan skulle kunna vara en ö som minskar negativa effekter för barn som kommer från trasiga miljöer. Men tyvärr händer det ofta att skolan ofta stjälper de här barnen.
Fakta:
Birgitta Kimber är skapare till SET programmet, ett program för skolan i Social- och Emotionell Träning. Syftet med programmet är att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga genom att ge dem verktyg att hantera relationer, känslor och konflikter, några av förutsättningarna för att skapa en bra arbetsmiljö i skolan.
