Ungefär dubbelt så många pojkar som flickor tar varje år sitt liv i Sverige. Bristande resurser och okunskap gör att pojkarna inte får hjälp i tid, enligt Danuta Wasserman, professor i psykiatri och suicidologi vid Karolinska Institutet.
Text: Mette Hultgren
BRIS Tidningen nr 4, 2008
Det begås fler självmordsförsök bland flickor än bland pojkar men det är fler fullgångna självmord bland pojkar än flickor varje år. Fördelningen mellan könen är liknande internationellt sett och även högre upp i åldrarna och alla socialgrupper är representerade. Pojkarna som begår självmord kommer ofta från splittrade hem, många gånger bor de med en ensamstående förälder som kan ha både egen psykisk ohälsa och andra sociala problem med arbete, dålig ekonomi eller liknande.
– Det handlar om hem som ofta är tyngda av problem och som är ganska isolerade och där de sociala nätverken är ganska svaga, vilket är en av anledningarna till att omgivningen inte agerar även om man noterar att allt inte står rätt till, säger Danuta Wasserman, professor i psykiatri och suicidologi och chef för NASP, Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa vid Karolinska Institutet och Stockholms Läns Landstings centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa. Avvikande beteende både hemmasittare och utagerande killar finns bland de självmordsbenägna, enligt henne.
– Det man ska vara uppmärksam på är beteendemönster som avviker från normen oavsett om det handlar om någon som sitter hemma för sig själv eller någon som är utagerande, säger hon. De utagerande är ofta barn som hanterar sin psykiska ohälsa genom att till exempel dricka, slåss och utsätta sig själv för självdestruktivt beteende och överhuvudtaget tänja på gränserna. Hemmasittarna kan sitta och spela på datorn nätterna igenom och isolerar sig mer och mer. De upplever sig oftare som misslyckade och enligt internationella studier utvecklar de social fobi allt eftersom de drar sig undan. De tidigaste tecknen ser man i skolan, men toppen kommer ofta efter skolan, vid 19-20 års ålder och uppåt, när man har lämnat hemmet och skolan som har haft en viss skyddande effekt. Alla kan se tecknen men problemet är att ingen tar tag i det på grund av bristande resurser, enligt Danuta Wasserman.
– De vuxna, både icke professionella och professionella måste våga ta ansvar och söka hjälp. Men i dagsläget är det ont om resurser. Varierande behandling Enligt statistiken tar pojkarna till mer våld än flickorna vilket kan vara en delförklaring till varför fler pojkar lyckas. Men Danuta Wasserman ser också en utveckling där flickorna börjar ta till allt våldsammare metoder.
Ofta lider pojkarna av allvarlig psykisk ohälsa med mångfacetterade problem. Det som skiljer pojkar och flickor är att pojkar har mycket svårare att söka hjälp. Flickor är mer mottagliga för den information som finns och de söker mer information och Danuta Wasserman menar att professionen måste hitta andra sätt att nå och behandla pojkarna på. – När det gäller unga personer är det väldigt viktigt att det finns olika sorters behandlingar beroende på individens behov. Både på landstings- och kommunal nivå måste det finnas tillgång till både nyanserade och varierade behandlingsformer, anpassade efter den unga personens behov, säger Danuta Wasserman.
En del har stor hjälp av mediciner, andra av terapi och vissa hjälps av en kombination av de båda, eller annan behandling. Den stora utmaningen anser hon, ligger i att skapa nätverk för de som är isolerade.
– Ensamheten är ett mycket stort problem för både unga och vuxna som tar sitt liv.
FAKTA:
Självmordsprevention På hemsidan för NASP, Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa vid Karolinska Institutet och Stockholms Läns Landstings centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa finns stödmaterial riktad till skolpersonal och andra professionella som möter unga kring hur de ska uppfatta signaler om självmordsbenägenhet och hur de kan agera för att förhindra självmord.
På samma sida finns också information om olika instanser som man kan vända sig till exempel Nationella hjälplinjen, Jourhavande medmänniska, Jourhavande präst och BRIS. Målet för NASP är att minska antalet självmordshandlingar varaktigt.
