Identitetsletande avgörande för tonåringens utveckling
I BRIS-rapporten 2009 specialgranskades 197 kontakter med barn som var så pressade av krav från skolan och krav
på sig själva, att de gränsade till utbrändhet. BRIS-tidningen frågade Philip Hwang, professor i tillämpad psykologi och Ann Frisén, docent i psykologi, om tonåringar idag ställs inför alltför höga krav på prestation och livsval, och om deras utveckling kan skadas. Frågan ledde till ett samtal om identitetsutveckling, tonårsidentiteter och varför vissa ungdomar har svårare än andra att hantera val och krav.
Text Cecilia Nauclér
BRIS Tidningen nr 2, 2009
– Tonårstiden är en exklusiv period i utvecklingen, det är ett sentida begrepp som dök upp efter andra världskriget. Jag tror att anledningen är att tonårstiden numera går längre upp i åldrarna i och med att vi har längre skolgång, barn bor hemma längre hos sina föräldrar och får också barn senare, säger Philip Hwang, professor i tillämpad psykologi, Göteborgs Universitet.
Tonårstiden är idag en separat period i utvecklingen, med andra ord står unga människor med ett ben i vuxenvärlden, och det andra i barnvärlden under en längre tidsperiod än tidigare. På fackspråk heter det ”moratorium perioden” – en övergångsfas till att få en fullbordad identitet och som präglas av att människan utforskar och experimenterar.
Moratoriumfasen är väldigt ansträngande fas, men nödvändig för att individen ska kunna utveckla en egen identitet och kunna gå vidare till nästa steg i utvecklingen; ställningstagandet, berättar Ann Frisén, psykolog och docent i psykologi, Göteborgs Universitet. Ställningstagandet innebär att till exempel välja partner, utbildning och politisk uppfattning.
– Att ta ställning uppmuntras inte i vårt samhälle idag, istället ska vi vara extremt rörliga, flexibla och öppna för olika alternativ. Det gör att många ungdomar söker och prövar väldigt länge och det är också de som känner mest ångest och oro, fortsätter hon.
Utvecklingsmässigt har den förlängda moratoriumperioden inneburit att vi idag har mer omogna tonåringar inom vissa områden, förklarar Philip Hwang. Många gymnasister känner sig inte redo att stå på egna ben, eller att skaffa sig ett jobb. Inom andra områden, som att resa, relationer till andra könet och intresse för andra kulturer, är tonåringarna idag däremot mer mogna än tonåringar för 20 år sedan.
Men huruvida prestationskrav och stora valmöjligheter påverkar tonåringar är däremot mer individuellt, menar Philip Hwang och drar en parallell med finansrisken, där många ekonomer menar att finanskrisen slår hårdast mot dem som har sämst förutsättningar.
– Samma sak kan sägas om prestationskrav och valmöjligheter, de ungdomar som har goda förutsättningar drabbas inte på samma sätt, istället kan krav och valmöjligheter vara något som stimulerar deras utveckling och som gör dem mer självständiga. För de ungdomar som har sämre förutsättningar kan krav och valmöjligheter däremot bli en extra påfrestning.
Mängden av valmöjligheter kan också vara en belastning, förklarar Ann Frisén. Valen kommer mycket tidigare i livet idag, redan i högstadiet ska elever välja gymnasium och studieinriktning bland mängder av olika skolor och olika typer av utbildningar, trots att människans basala identitetsfrågor inte är lösta förrän i 20-års ålder.
Forskning visar också att en tonåring inte har kommit så långt i den kognitiva utvecklingen att han eller hon kan se de riktigt långsiktiga konsekvenserna av ett val.
– Identitetsarbete gynnas av valmöjligheter, men paradoxen är att idag är valmöjligheterna nästan oändliga och oerhört svåra att överblicka, konstaterar hon och tycker att skolan borde ta större ansvar för rådgivning och vuxen vägledning.
Samtidigt präglas vår tid av en föreställning där människan blir oviktig, menar Philip Hwang, där yta och jobbstatus är allt. Ett uttryck för det är att många unga män allt senare väljer att bestämma sig för vad de vill jobba med, av rädsla för att fastna i ett jobb med dålig status.
– Trycket på unga människor är ohyggligt idag.
I kontakterna med BRIS är det många ungdomar som tror att de inte har någon framtid om de inte har toppbetyg i allt. Den uppfattningen tror Ann Frisén härstammar från att samhället idag präglas av två motstridiga budskap; du ska dels vara extremt rörlig, samtidigt som du måste välja arbetsområde. Svaret till de förutsättningarna är att vara toppresterande.
Men det går att identifiera en grupp tonåringar som på ytan inte berörs av valmöjligheterna, ungdomar med ”för tidig identitet”. Det är unga människor som tidigt bestämt sig för ett yrke, eller ett moraliskt ställningstagande, som att bli läkare eller till exempel vegan. De här ungdomarna är ofta väldigt bestämda över att deras val är korrekta och mäter ofta sitt ställningstagande från föräldragenerationen. Utåt sett kan de här ungdomarna verka väldigt trygga, men säger Philip Hwang, det är lätt att de spänner bågen för hårt, och om de inte lyckas på den väg de valt så upplever de att det är ”kört” eftersom de bara ser ett spår.
– De har valt ett ställningstagande som egentligen är prematurt. Skälet bakom är ofta föräldrarna, men även media har gett dem en föreställning om att om de inte klarar av vissa saker så är det inte mycket med dem. Om man till exempel inte har kroppsidealet så har man inte ens försökt, och då är man en förlorare.
De ungdomar, till största delen unga kvinnor, som kontaktar BRIS för att de inte orkar med kraven längre, syns ofta inte påpekar Philip Hwang. På ytan fungerar de mer än väl, har mvg i alla ämnen och klagar inte, förutom att de kanske har ont i magen eller i huvudet. De säger inget om hur dåligt de mår, kanske för att de vill upprätthålla bilden av att alltid vara duktig.
– Att vara duktig är väldigt belönande, de tror att de får guldstjärnor hela tiden, men det är guldstjärnor som de aldrig kan lösa in. De här tysta tjejerna kan istället från och till gå in i sig själva, bli deprimerade och i värsta fall finns det en risk för ett självdestruktivt beteende, vilket i sig inte är konstigt när hela självkänslan baseras på prestation, tror Ann Frisén.
– Att vara duktig är något som vuxenvärlden uppmuntrar och som i sig inte är dåligt. Problemet är de konsekvenser det kan medföra; när det blir en katastrof att misslyckas eller när duktigheten blir på bekostnad av andra viktiga aspekter i livet, som socialt umgänge med vänner.
Philip Hwang tror att kunna kontakta BRIS anonymt är oerhört viktigt för de här ungdomarna; att få samtala utifrån sina egna behov, utan rädsla för att bilden av dem som lyckade förstörs.
De här ungdomarna är som sagt svåra att se, ett problem som dessutom förstärks av att ungdomstiden präglas av att successivt gå från närhet till självständighet. Det sker inte jämnt och gradvis, utan ryckvis, vilket också gör det svårt för vuxna i närheten att hänga med.
– Under perioder kan en tonåring behöva mycket närhet och återförsäkran om att han eller hon duger, för att periodvis inte vilja veta av sina föräldrar eller andra viktiga vuxna, förklarar han.
Då gäller det som vuxen att orka försöka hålla en öppen kanal till barnen, även om tonåringen inte visar något intresse av att prata. Föräldrar och andra viktiga vuxna har också en viktig roll att hjälpa tonåringen att se vem han eller hon är.
– Att bli sedd är otroligt positivt för alla åldrar, men för tonåringen är det avgörande, oavsett om man är duktig eller bråkig, säger Ann Frisén.
