Allt fler vuxna ringer till BRIS för stöd kring kontakter med socialtjänsten och andra myndigheter. Under år 2009 ökade samtalen med 26 procent.
Text: Maja Aase
BRIS-Tidningen nr 2, 2010
Enligt den egna samtalsstatistiken fick BRIS Vuxentelefon – om barn ta emot 2 597 så kallade stödjande vuxenkontakter under år 2009. Av dem handlade 816 samtal om förhållandet till olika myndigheter. Majoriteten av dem som ringer är missnöjda med socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), förskola, skola, polis eller länsrätt.
– Många är osäkra och vill ogärna föra fram sin kritik direkt till de myndigheter de anser har gjort fel, säger Rosie Skoog, regionchef BRIS Mitt. De upplever att de inte kan göra sin röst hörd. Då ringer de oss och vi lyssnar, stöttar och ger råd utan att kritisera.
Att samtalen om myndighetskontakter ökar till BRIS tror Rosie Skoog delvis handlar om ökad uppmärksamhet i massmedierna. När journalister berättar om människor som är missnöjda med hur socialtjänsten agerar, då hör fler av sig till BRIS.
Rosie Skoog kan också se en ökning efter att BRIS synts och hörts i den offentliga debatten, och påtalat bristen på barnperspektiv och oförmågan att se till barnets behov.
Beslut ovanför huvudet
Flera av dem som ringer till vuxentelefonen säger att de inte känner sig delaktiga i myndigheternas beslut. De tycker att socialtjänstens fattar beslut ovanför deras huvuden och klagar på att de inte förstår myndighetens bedömningar. De känner sig missförstådda eller förbigångna.
– Precis som barn kan även vuxna känna sig utanför. En rimlig fråga är därför om det är svårare idag att säga sin mening och att få någon att lyssna? Och om det är så, vad beror det på?
Rosie Skoog tror att myndigheterna skulle vara hjälpta av så kallade brukarenkäter, alltså att socialtjänsten systematiskt skulle be föräldrar och andra vuxna om kritik och åsikter. Då kan de som vill föra fram och formulera sitt missnöje på ett enkelt sätt, och samtidigt få en chans att berätta vad som kan bli bättre och hur.
Rosie Skoog noterar och beklagar att socialtjänsten inte verkar informera tillräckligt om människors rättigheter eller möjligheter. Vanliga frågor hos dem som ringer till BRIS är vart de ska vända sig när de behöver hjälp, eller vad de kan göra när de fått hjälp som de inte är nöjda med.
– Det här gäller bland annat föräldrar som har barn placerade på behandlingshem eller familjehem. De ringer oss och undrar vad de kan göra när barnet inte trivs. Det kan handla om att familjehemmet inte samarbetar med de biologiska föräldrarna eller att det inte finns någon plan för hur föräldrarna ska umgås med sitt barn.
Osäkerhet kring hjälp
Rosie Skoog tar som exempel en mamma som ringt vuxentelefonen om sonen, 15 år och placerad på behandlingshem. Mamman var mycket missnöjd med informationen från socialtjänsten och behandlingshemmet. Hon hade inte fått ta del av någon behandlingsplan och inte heller någon plan för familjekontakt och umgänge med sonen.
– Föräldrarna vet helt enkelt inte hur de ska gå tillväga eller vem som kan lyssna på dem, säger Rosie Skoog. Då berättar vi att det är socialtjänstens ansvar att dessa hem fungerar och att Socialstyrelsen har till uppgift att granska socialtjänstens handläggning. I första hand föreslår vi att de ska vända sig till socialtjänsten, sedan till Socialstyrelsen.
Frågor om boende är också vanliga bland dem som ringer:
– Om barnet ska bo växelvis hos båda föräldrarna kan det uppstå problem. En mamma kan undra över om hon ska tvinga dottern hem till pappan, fastän flickan inte vill. Eller så kan en pappa ringa och vara väldigt orolig för att mamman har missbruksproblem. Han vet inte om han vågar skicka barnet till mamman, om det verkligen är okej.
Även far- och morföräldrar kontaktar BRIS om problem med myndighetskontakter. Ett vanligt skäl är att de inte längre får träffa sina barnbarn efter föräldrarnas skilsmässa och är oroade över hur barnbarnen har det. I kontakten med myndigheter beskriver far- och morföräldrarna att de inte tycker att de får tillräckligt med stöd och hjälp från myndigheterna, som enligt dem lyssnar mycket mer till föräldrarna än till barnen.
I ett fall ringde en mormor till vuxentelefonen för att berätta om sitt barnbarn, en tioårig pojke. Pojken blev slagen av sin pappa. Misshandeln hade dokumenterats men enligt socialtjänsten och polisen räckte det inte för att de skulle agera. Mormodern upplevde att familjen nonchalerades och ingen lyssnade.
– Mor- och farföräldrar ser verkligen hur barnen har det, de kan ha ett verkligt barnperspektiv, säger Rosie Skoog. Oftare än andra uttrycker de att myndigheterna borde i större omfattning ta hänsyn till vad barnen säger och tycker.
Utökat stöd till vuxna
I maj utökar BRIS och lanserar sajten www.barnperspektivet.se som är öppen dygnet runt, till skillnad från vuxentelefonens tre timmar per vardag. Ett viktigt tillskott enligt Rosie Skoog, som när hon ser tillbaka på det gångna årets vuxensamtal konstaterar att BRIS har en betydelsefull uppgift i att stötta vuxna i sitt föräldraskap.
– Många vuxna är rädda och tycker att det är väldigt jobbigt att formulera sina problem. BRIS kan stärka deras självkänsla, så att de bättre klarar av svåra saker tillsammans med sina barn.
Enligt Rosie Skoog betyder det ökande antalet samtal om myndighetskontakter att BRIS får ett ännu starkare underlag för sitt opinionsbildande arbete.
– Vi kan ju till exempel få igång en offentlig debatt om hur socialtjänsten fungerar, mot bakgrund av det som vuxna kontaktar oss om. En debatt om människors delaktighet och hur tydligt barnperspektivet egentligen är när man utreder. Det här är väldigt viktigt för vår organisation att föra ut i dagsljuset, så att det kan bli bättre för barnen, säger Rosie Skoog.
