Skolans syfte är att fostra eleverna till kunskapstörstande, nyfikna och ansvarstagande samhällsmedborgare, säger Lennart Sandborg, pensionerad rektor. Men det går inte att åstadkomma genom betyg och nationella prov, utan genom delaktighet, öppenhet och tydliga enskilda mål.
Text: Cecilia Nauclér
BRIS-tidningen nr 4, 2010
– Inom skolans värld är vi väldigt duktiga på att tala om vad eleven ska bli bättre på, men vi talar sällan om vad skolan ska göra för att eleven ska bli bättre. Skolan är generellt sett inte bra på att kritiskt granska sin verksamhet, säger Lennart Sandborg, numera pensionerad rektor för Katarina Norra Skola i Stockholms innerstad.
I analysföretaget Kairo Futures studier av skolan får skolan kritik för att vara invärldsorienterad, det vill säga skiljd från det övriga samhället och Lennart Sandborg håller i viss mån med om analysen.
– Inom alla slutna system finns det tendenser till att bli invärldsorienterad. Vissa skolor vill hålla föräldrar utanför arbetet, medan vissa skolor tar in influenser utifrån. Jag ser skolan som en del av samhället och därför ska den vara så öppen som möjligt. Och det är just det arbetet att öppna upp skolarbetet för såväl elever som deras föräldrar som gjort Lennart Sandborg smått legendarisk i skolans värld.
För snart 14 år sedan organiserade han Stockholmsskolan Katarina Norras arbete in i olika arbetsgrupper där personal, föräldrar och elever ingick. Arbetsgrupperna, som fortfarande består även efter att Lennart Sandborg lämnade skolan, hanterar alla frågor som rör skolans arbete som budget, rekrytering och mål. De enda ärenden som inte hanteras i grupperna är enskilda personalärenden.
– Drivkraften bakom arbetsgrupperna är barnkonventionen och barnperspektivet. För mig och mina två biträdande rektorer var konventionsartiklarna överordnade läroplanen. För att få vara med i beslutsprocessen, bli respekterad och lyssnad på ger eleverna självkänsla. Och arbetet i grupperna ger dem en praktisk och reell kunskap om demokrati som i slutändan gör eleverna till bra samhällsmedborgare.
Eleverna rådgivare
Men initialt gällde det att hitta formerna för arbetsgruppernas arbete, och Lennart Sandborg berättar att det ställde stora krav på honom som skolledare att skriva bra dokument som både elever, föräldrar och personal förstod och kunde använda. Han poängterar också att eleverna var rådgivare när det kom till ärenden som personalrekrytering och att det alltid var de vuxna som var ansvariga för besluten som fattades.
Arbetsgruppernas arbete leds av en styrelse som består av föräldrar, elever, personal och en skolledare. Styrelsen har det övergripande ansvaret och arbetsgrupperna rapporterar till styrelsen. Styrelsen själv arbetar med bland annat utvecklings- och budgetfrågor, med en förälder som ordförande.
Systemet, säger Lennart Sandborg, var perfekt. Uppdelningen mellan pedagoger och elever mjukades upp och det skapades en vi-känsla på skolan. Föräldrarna blev delaktiga i besluten och kunde också bidra med sin livserfarenhet till skolans verksamhet.
– Föräldrar är en misshandlad grupp i skolans värld. Deras kunskap och expertis om deras barn tas inte tillvara. Men om man släpper in dem får man nyfikna och medvetna föräldrar som vill vara med och bestämma, precis som med eleverna.
Lennart Sandborg anser att medbestämmanderätt och respekt för individen är basen för det arbete som är skolans syfte, nämligen att skapa nyfikna och kunskapstörstande elever som utvecklas i sin egen takt.
– Kunskapsmängden i vårt samhälle ökar lavinartat idag. Vi kan inte greppa kunskapen om vi inte är nyfikna och har instrumenten för att söka kunskap.
Skolan har också ett socialt uppdrag, menar Lennart Sandborg. I skolmiljön träffas barn och unga från olika miljöer och de måste lära sig att respektera varandra och arbeta tillsammans.
– Så är samhället, så är livet.
Åtgärdsprogram istället för betyg
Han är kritisk till regeringens förslag till ny läroplan och betygssystem eftersom han anser att det inte går att mäta kunskap med formella instrument. Istället kan betygssystemet ersättas med bra utvecklingssamtal och bra åtgärdsprogram, anser han. Det kommer att ställa större krav på lärarna men, som Lennart Sandborg uttrycker det, ”tänk vad mycket mer tid pedagogerna skulle kunna ägna åt eleverna istället för att rätta nationella prov”.
Att omvärlden förväntar sig att det ska finnas system som redovisar elevens kunskap tror han inte riktigt på.
- Hur många arbetsgivare tittar egentligen på ett gymnasiebetyg? Jag har aldrig tittat på det själv när jag har rekryterat personal, utan jag tittar på kommunikationsförmåga, empati och samarbete.
Och att man behöver betyg för att söka gymnasielinje tror jag inte heller på. Hur många skriver egentligen högskoleprovet idag? Tusentals. Det kan man göra inför gymnasiet också, då får man dessutom en vägledning i vad man är bra på så att man kan söka rätt linje.
Lennart Sandborg återkommer istället till att arbetet i klassrummet ska vara målstyrt, och även här ska eleven vara delaktig.
– Eleven ska vara med på temat och planera det, och hur temat ska utvärderas, tillsammans med pedagogen. Och det måste finnas delmål och program för hur man ska hantera situationen om eleven inte når målen.
Regeringens satsning på en förstärkning av elevhälsan tycker Lennart Sandborg är bra och tillräcklig. Vad han däremot oroar sig för är att sekretessen mellan pedagoger och skolhälsopersonal luckras upp, eftersom han anser att en bra sekretess värnar om eleven och elevens integritet.
– Jag har sett exempel på hur lösmynta personer pratar vitt och brett om nära och besvärliga frågor i korridorer och i personalrum. Det är jag rädd för.
