Trots de bästa intentioner så lyckas man inte alltid att nå fram i samtal med barn i sorg. Då gäller det att på ett professionellt sätt avsluta kontakten och lämna vidare. Att samtala med barn i sorg handlar i stor utsträckning om att vara en vägvisare i sorgen.
Text: Mette Hultgren
BRIS-Tidningen, nr 2, 2007
Det viktigaste för att lyckas med samtalen handlar om att utgå från hur just det barnet sörjer och inte förvänta sig att barnet ska uttrycka sorgen så som vi vuxna ofta gör, genom att börja gråta. Det anser Kati Falk, leg psykolog på barn- och ungdomskliniken på Universitetssjukhuset i Lund.
– Barns sorg tar sig så många olika uttryck och följer inte de konventioner vi har kring vad sorg är. Sorg hos barn kan handla lika mycket om skam- och skuldkänslor, ilska och rädsla. Ett barn i sorg som reagerar med ilska och är trumpet behöver inte vara ett tecken på att samtalet har misslyckats, tvärtom kan det ses som konstruktivt att barnet uttrycker sin ilska. Det handlar om att lära sig hur barn i olika åldrar, med olika erfarenheter, visar sorg, säger hon.
Ett barn kan reagera på en nära anhörigs död genom att tänka: att det var lika bra det, personen var ändå en skitstövel. Kati Falk menar att barnet måste få uttrycka den ilskan med samma självklara rätt som den ledsna sorgen. Men att ge uttryck för den ilskan är hos många vuxna inte riktigt tillåtet, och därför kan det vara svårt att möta ett barn som uttrycker ilska eller vrede.
– Men man kan inte be barnet att stoppa undan den känslan, för den är sann för henne eller honom. För den som ska stötta handlar det om att på sikt hjälpa barnet att få en nyanserad bild av den person som har avlidit, säger hon.
Pojkar och flickor visar sin sorg på olika sätt, enligt Kati Falk. Flickor har lättare att sitta ner och samtala medan pojkar kan tycka att det blir jobbigt.
– Pojkar har andra behov, kanske kan man ses där pojkarna kan vara garanterade att det inte blir för intimt, eller att man gör någonting tillsammans, säger hon.
Sköra tonåringar
Kati Falk har själv erfarenhet av ”misslyckade” samtal med barn i sorg. Svårast tycker hon det är att nå fram till ungdomar i tidiga tonår.
– De är så sköra och vill inte gärna inför vuxna släppa fram vad de tänker och tycker. Särskilt inte inför vuxna som de inte har ett etablerat förhållande till. Och lättar de på förlåten, om de lever ut sin sorg, så är de rädda för att allt kommer att rasa. I de fallen handlar samtalen mer om att stötta personen så att han eller hon håller ihop. Det är ett sätt för dem att klara sig igenom den värsta sorgen, säger hon.
Det som äldre barn ofta tycker är svårt i sorgen är de vuxnas medlidande. Det gäller därför att inte vara för mycket hjälpare, att inte lägga huvudet på sned och fråga hur det är. För den frågan kan räcka för att det ska brista, och det är det som barnet inte vill.
– Det finns en populär föreställning om att man ska leva ut känslorna, men jag håller inte med. Det kan i stället handla om att stärka de sammanhållande krafterna hos barnet, säger hon.
Det kan handla om att avgränsa det som hänt i tid och rum, att visa att det fanns ett före, ett under och ett efter själva händelsen där man trots allt är samma person.
– Ett lyckat samtal kan vara bara att sätta in det som hänt i ett sammanhang. Att informera om varför man inte kunde rädda livet på någon, eller varför det blev som det blev. Man kan antyda att det kanske finns känslor hos barnet kring detta men att barnet inte behöver visa det om det inte vill.
Reparera havererade samtal
Som samtalet ändå upplevs som misslyckats, då måste man ha modet att avbryta.
– Det gäller att avsluta utan att förmedla en känsla av misslyckande. Man får konstatera att samtalen har varit värdefulla och att påpeka vilka möjligheter som finns för fortsatta samtal, men då med någon annan. Det är lätt att ta det som ett personligt misslyckande, framförallt när man är i kontakt med tonåringar. Men det är nog mer förvånande de gånger som man lyckas nå fram till tonåringar än de gånger man inte lyckas. Personen i fråga har oftast fullt upp med att hålla ihop, det finns inte plats för en ny relation, säger Kati Falk.
