Under en groomingprocess byggs starka band upp mellan offer och förövare. Behov av bekräftelse och närhet gör att offren kan manipuleras och gör det svårt för ungdomen att dra sig ur när situationen blir obehaglig.
Text: Mia Berg
BRIS-tidningen nr 3, 2011
Klara är 14 år och en av de där mittemellantjejerna i skolan, ensam men inte utpekad, osynlig men inte mobbad. Hennes pappa jobbar borta och hennes mamma är helt upptagen med sig själv. Den mesta lediga tiden hänger Klara vid datorn, och det är där hon en dag träffar Marcus. Sedan blir inget som förr.
Den som läser ungdomsboken Sötaste Klara av Sofia French förstår ganska snart att den där Marcus inte är den han utger sig för att vara. Men det som gör att berättelsen kryper under skinnet är att Klara inte alls tycker att en katastrof närmar sig. Tvärtom, det är ju fantastiskt att bli kär för första gången i livet!
– Om man är en sådan som gillar att skriva, då får man lätt en speciell kontakt när man skriver till någon annan. När jag läste om grooming via nätet första gången, så var min första reaktion: Men gud, om jag hade varit ung nu hade det mycket väl kunnat hända mig, säger Sofia French.
Hon skulle egentligen inte alls skriva en bok. Under ett projektarbete på sin journalistutbildning intervjuade hon psykologen Åsa Landberg om grooming, och Viveka Lebsund som var målsägarbiträde för några av tjejerna under rättegången mot HIV-mannen Christer Aggett. Genom Viveka Lebsund fick hon också prata med två av hans offer.
– Jag insåg ganska snart att jag inte kunde berätta en hel sann historia utan att lämna ut tjejerna för mycket. Att skriva en skönlitterär bok gjorde det lättare att berätta sanningen, säger hon.
För sanningen är att alla sorters tjejer och killar kan råka illa ut. Därför la Sofia French ner mycket energi på att skildra hela den process Klara går igenom på vägen mot övergreppet: ensamheten hon kände innan, lättnaden när hon fick kontakt med Marcus som hade tid, lyssnade, peppade och bekräftade att just Klara var söt och rolig och speciell. Hur Klara började längta efter timmarna vid datorn, och hur hon faktiskt blev kär på riktigt. Starka härliga känslor hon aldrig upplevt tidigare i livet.
Att få vuxna och barn att förstå hur lätt det är att trilla dit, och avstigmatisera de som ”gått på det” är ett stort mål med boken.
– Att längta efter kärlek kan aldrig vara fel, menar Sofia French, men Klaras behov av bekräftelse och närhet gör det möjligt för den vuxna Marcus att manipulera henne.
Det som verkar vara störst och svårast att komma över efter ett sexuellt övergrepp via nätet, är känslan av att ha blivit så grundlurad.
– Flera år efter övergreppen var det tyvärr vad tjejerna fortfarande pratade om: ”Jag borde ha förstått”,” vilken idiot jag var”. Det, och känslan av att ha blivit sviken.
Under en grooming-process byggs ett stort förtroende upp, starka band knyts mellan förövare och offer. Och just därför blir sveket så stort. Vad gör det med ens förmåga att känna tillit till andra människor i fortsättningen? Det har Sofia French funderat mycket på under de år hon skrivit om Klara.
Hon märkte att de här frågorna också var centrala för ungdomarna själva. I arbetet med boken tog hon hjälp av en högstadieklass som fick läsa, tycka och diskutera. Och när hon frågade hur boken skulle sluta var svaret från eleverna glasklart:
– Hon ska förstå att det inte är hennes fel. Att många kan gå på en sådan här grej, även om det kanske inte alltid går lika långt, berättar Sofia French.
När socionomen Linda Jonsson tillsammans med några kollegor och experter fick i uppdrag att dammsuga Sverige och världen på all information som fanns om övergrepp och it år 2005, trodde de att de skulle möta ungdomar som inte visste vad de gjorde. Istället mötte de ”Klaror”, som visste att mannen de chattade med var äldre, som skickat bilder på sig själva, som pratat om sex med sin nya vän och visste att det förväntades att de skulle ha sex när de gick till ett möte. Men sedan blev det inte som de tänkt sig.
– Ungdomarna hade ett riskfyllt beteende, de testade gränser genom att gå in på vissa sajter och genom att använda ett sexualiserat språk på ett sätt som de inte gjorde när de pratade i vardagen. Men de förstod inte att de utsatte sig för fara, säger Linda Jonsson.
Tvärtom, de kände sig anonyma och säkra. Alla använde smeknamn, de satt i sitt eget rum, i sitt eget hem. De förstod inte att skärmen kunde skada dem, och föräldrarna var ofta väldigt nöjda med att barnen satt framför datorn istället för att hänga på stan.
– Men sedan växte kontakterna, och när de började känna att de ville dra sig ur, så visste de inte längre hur. Flera gick till möten med människor de mött online, fast de inte ville.
Hon säger att det är viktigt att förstå det faktum att barnet själv är så aktivt skapar extra mycket skuld och skam och gör det svårt för barn att berätta vad de varit med om.
– De här barnen säger sällan något spontant, man måste fråga, våga vara lite jobbig. Och kunna ta emot svaret utan att skuldbelägga, säger hon.
Något som ofta är svårt för föräldrar. Att ens barn är sexuellt aktivt kan vara laddat, och att det självmant sökt upp farliga situationer kan vara svårt att ta till sig. En del föräldrar har en tendens att spä på skulden istället för att hjälpa sitt barn. Därför är det bästa att även föräldrar ingår i behandlingen när deras barn utsatts för sexuella övergrepp på nätet.
– Ibland finns det en föreställning om att övergrepp offline är värre än övergrepp online, men vi kunde se att det som hände på nätet räckte för att ge ungdomarna stora skador, säger Linda Jonsson.
Flera av ungdomarna som intervjuades i projektet led av posttraumatiskt stress syndrom och återupplevde den traumatiska händelsen. Barnen hade också svårt att sova och att koncentrera sig. Humöret svängde lätt och ångest och dålig självkänsla var vanligt.
Ungdomar knyter kontakter på nätet varje dag, men det är ändå bara en bråkdel som råkar så här illa ut. Ofta är de extra sårbara, ensamma eller olyckliga på något sätt:
– De finns förstås familjer där de vuxna inte bryr sig så mycket om barnen, men i många fall verkar det räcka med tillfälliga perioder när föräldrarnas uppmärksamhet på barnen inte är riktigt hundra, säger hon.
Det kan vara en skilsmässa, ett dödsfall i familjen eller en personlig kris. Barnet känner att ingen har tid med honom eller henne och söker sig ut på nätet.
– Psykologen Christina Warfvinge som jag jobbade med i projektet säger att vi måste förstå att ungdomarna söker upp det de behöver. Om de hittat någon som uppskattar dem och ser dem på nätet, så måste vi ersätta det med något annat. Annars kommer de att göra om det igen, säger hon.
Ungdomarna behöver vuxna som orkar lyssna, som tror på det de säger och är tydliga med att det de utsatts för inte är okej. Vuxna som anmäler och som går vidare för att barnen ska få upprättelse.
– Det är lätt att de här barnen hamnar mellan stolarna. Jag skulle önska att varje människa som möter ett barn med en sådan här historia, skulle tänka: nu är barnet hos mig och det är mitt ansvar att hjälpa, jag kan inte bara skicka vidare.
BUP-Elefantens onlineprojekt
Genomfördes under år 2005 till år 2009 och resulterade i rapporten Barn och sexuellt övergrepp via IT 2009.
BuP-Elefanten i Linköping tar emot ungdomar som varit utsatta för fysisk misshandel och/eller sexuella övergrepp. När allt fler av ungdomarna som kom till dem uppgav att internet hade varit en del i övergreppet, bestämde man sig för att ta fram fakta. Projektgruppen intervjuade forskare, poliser, åklagare, domare, barn och föräldrar.
Övergreppen som analyserades delades in i fyra grupper:
Bilder och filmer: Inkluderade allt från bilder på små barn som tagits och spritts av förövarna, till unga par som tagit bilder på varandra medan de var ihop och bestämt sig för att sprida bilderna efter att de gjort slut.
Mobbning på nätet: Allt från att någon kallades himla hora vid ett enstaka tillfälle, till att hon utsattes för systematisk mobbning.
Sexuella möten: Ungdomar som träffade någon på nätet som sedan ledde till ett sexuellt övergrepp online eller offline.
Barn som säljer sexuella tjänster via nätet.
Sötaste Klara – ett sätt att sätta igång diskussionen
Boken finns hos nät- och bokhandlare, och kan beställas från Alvina Förlag. Till boken har förlaget tagit fram ett metodmaterial för högstadiet med information om ungdomar och Internet och diskussionsfrågor utifrån berättelsen om Klara. Sofia French jobbar med skrivövningar och diskussioner, och vill gärna få hjälp att skriva en fortsättning. För hur går Klara vidare?
Ladda ner metodmaterialet
