Fred, kärlek och förståelse. Visst vore det härligt med en skola där alla bara tyckte om varandra och där barn, lärare och föräldrar arbetade tillsammans för att inga – barn eller vuxna – skulle bli kränkta eller trakasserade. Jag tror för ett ögonblick att jag har hittat en sådan. Fast skolkuratorn Stina Lindberg på Fribergaskolan i Danderyd vill inte måla bilden riktigt så kärleksröd.
Text: Mia Berg
BRIS-tidningen nr 3, 2010
Bild: Johan Bergling
– Där det finns människor finns det konflikter, säger skolkuratorn Stina Lindberg. Det är ju inte så att vi är helt befriade från dem. Men det är sant att vi jobbar väldigt målmedvetet för att minska dem.
Vi pratar om skolinspektionens rapport från december 2009. När myndigheten granskade hur femtio skolor i landet jobbade mot och med kränkningar och trakasserier, fick högstadieskolan Friberga högsta betyg. Så här står det i rapporten:
”Skolinspektionen bedömer att Fribergaskolans arbete för att skapa social gemenskap på skolan och för att förebygga och motverka kränkande behandling utgör ett synnerligen gott exempel av allmänt intresse.”
Smickrande är det förstås att vara ett gott exempel. Så vad är det de gör som är så bra då?
– Den största delen i arbetet är att förebygga att situationerna inträffar, och där tror jag att man måste tänka brett om det ska fungera. Vår grund är att elever, personal och föräldrar samarbetar kring de här frågorna, och det sker på många olika sätt, säger Stina Lindberg.
Varje vår får eleverna fylla i en enkät där de anonymt svarar på frågor om hur de trivs och om de har upplevt några trakasserier eller kränkningar. Samtidigt pratar mentorerna med eleverna och all information som kommer in ger en bild av vilka problem som finns på skolan och var och hur de uppstår. Resultatet presenteras för elever, personal och föräldrar och sedan hjälps alla åt att hitta lösningar på problemen.
– Vi har diskussioner i klasserna, i mentorsgrupperna, lärarnas arbetslag, föräldraföreningen, elevrådet och trygghetsteamet Amor. Till slut resulterar allt i en likabehandlingsplan som gäller för ett läsår.
Mängd aktiviteter
Arbetet med kartläggningen och likabehandlingsplanen är till just för att minska kränkningarna på skolan. Men Friberga har också en mängd aktiviteter som får den effekten, men som skapades långt innan ordet likabehandlingsplan fanns på att-göra-listan. Det är en lång tradition av aktiviteter som eleverna känner igen och som knyter dem samman: talangjakter, fester och en kör där en fjärdedel av eleverna sjunger. Vid påsk klär lärarna ut sig till påskkärringar och springer runt i klassrummen och bjuder på godis, och före skolavslutningen är det skolans dag när alla klasser tävlar mot varandra i alla möjliga och omöjliga grenar.
– Ett lite mer medvetet drag är att vi blandar olika klasser i till exempel NO och språk eftersom det gör att varje elev får ett större nätverk. Om man känner varandra händer inte lika mycket, och om det ändå händer något så är det fler som kan se, säger Stina Lindberg.
I varje klass finns två kompisstödjare som väljs av kompisarna i årskurs 7 och utbildas av Friends. Deras uppgift är att vara extra ögon och öron åt personalen under resten av tiden på skolan, men inte att lösa konflikterna. Deras engagemang har fått spin-off-effekter.
– Kompisstödjarna tänker på de här frågorna nästan varje dag, och de blev lite trötta på att deras kompisar verkar glömma bort dem då och då. Därför startades Amor-frågan, ett nyhetsbrev med en diskussionsfråga som skickas ut en gång i månaden och diskuteras i varje klass. Det har handlat om jämlikhet, grupptryck och respekt till exempel.
För att värdegrunden som skolan vill ge till eleverna verkligen ska bli en helhet som ungdomarna förstår, tycker Stina Lindberg att det är viktigt att föräldrarna hjälper till att förmedla samma bild. Därför når frågorna även föräldrarna så att de kan passa på att prata om samma sak med sina ungdomar medan ämnet är aktuellt.
Gemensamt ansvar
Trots detta massiva förarbete så förekommer det förstås situationer på Fribergaskolan där barn känner sig kränkta eller trakasserade. Då tar någon i personalen genast ett snack med de båda inblandade, föräldrarna kontaktas och sedan kommer alla fram till hur de ska gå vidare.
– Ibland märker vi också att det har hänt något i en klass, även om ingen vill tala om vad det är. Då kan lösningen till exempel vara att göra olika värderingsövningar som får eleverna att prata om hur de vill vara mot varandra, säger Stina Lindberg.
Men hur har ni tid med allt det här – det är ju så mycket annat som ska läras ut på en skola?!
– Ett sådant här arbete kan inte skötas av en liten grupp, utan hela personalen måste ta ett gemensamt ansvar. På den här skolan sitter det i väggarna, personalen tycker att det är självklart att de ska ta de här samtalen med eleverna. Men det har också att göra med att det här är ett prioriterat arbete från ledningen, säger Stina Lindberg.
Hon tillägger att de har mycket kringpersonal – som elevassistenter, skolsköterska och skolkurator – och studiemotiverade elever med föräldrar som stöttar. Då är det lättare att göra ett bra jobb.
– Sedan hänger det ihop. Barn som är trygga i skolan får bättre resultat rent kunskapsmässigt. Så allt vi ger till arbetet mot kränkningar och trakasserier det får vi tillbaka i resten av undervisningen.
