Stämmer informationen som myndigheten lämnat? Vuxna som kontaktar BRIS angående problem som rör barn dubbelkollar gärna myndigheternas uppgifter. Samtidigt känner de sig själva ofta misstrodda.
Text: Malin Ekmark
Fakta: Olof Hülphers, barnrättsjurist BRIS
BRIS Rapport Vuxenstöd 2011
I BRIS material från samtalen till BRIS Vuxentelefon – om barn tronar bilden av en både osäker och ifrågasättande vuxen fram.
Vanligast är det med ifrågasättanden när socialtjänsten har tagit beslut, eller är på väg att ta beslut om att omhänderta ett barn på grund av bristande föräldraansvar. De vuxna frågar BRIS om vilka rättigheter socialtjänsten har, eftersom den förälder som berörs själv inte tycker att han eller hon har brustit i omhändertagande, säger BRIS. Ifrågasättanden är också vanliga vid familjekonflikter, främst när det gäller umgängesfrågor.
Föräldrarna – ofta den förälder som besluten gått emot och som skulle vilja ha det på ett annat sätt – misstror systemet. Besked från domstolar och advokater blir inte tillräckligt och föräldern vill förhöra sig med någon mer om vad som är rätt och fel. BRIS får då förklara för föräldern hur domstolen jobbar, vilket domstolens ansvar är och vad som händer om när processen drivs vidare till nästa instans.
I telefonsamtalen till BRIS Vuxentelefon – om barn märks också en rädsla hos föräldrar att göra någon typ av fel som kan påverka utgången av umgängestvister. Eller så är man efter avslutad tvist rädd för att hamna i domstol igen eftersom processen upplevs som väldigt jobbig. De här problemen uppstår ofta när ett barn tydligt visat att det inte vill vara med den andra föräldern.
Många samtal till BRIS vuxentelefon gäller också kontakter med polisen. Då är det ofta mor- och farföräldrar eller andra nära anhöriga som har frågor som gäller polisanmälan vid misshandel eller övergrepp. De som ringer vill få bekräftat att deras tankar på att anmäla är rätt. Eller så är en anmälan redan gjord och man undrar vad som kommer att ske nu. Precis som vid anmälningar till socialtjänsten känner sig anmälarna ofta ifrågasatta av myndigheterna. Många har uppfattningen att de inte riktigt blir trodda.
Det är också vanligt att man känner sig frustrerad efter en anmälan till polis eller socialtjänst. Anmälaren har en känsla av att den som har ansvaret inte gör det som den ska eftersom många har uppfattningen att processen ska gå väldigt fort efter en anmälan. De känner frustration och vill att situationen ska lösas så snabbt som möjligt.
Skolan är ett annat exempel där det gång på gång riktas kritik mot att man inte agerar tillräckligt snabbt när det står klart att exempelvis elever är utsatta för kränkningar i skolan.
Ofta har problemen i skolan har pågått länge och ingenting har hänt. Som vuxen ringer man BRIS och frågar om det är någonting mer man själv kan göra. Mest missnöje riktas mot socialtjänsten, men om socialtjänsten har gjort rätt eller fel i de fall som når BRIS Vuxentelefon – om barn går inte att uttala sig om eftersom bara den ena sidan kommer till tals.
