Barn och tonåringar som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck är särskilt utsatta. Barnet är utsatt för ett brott, men kan inte söka stöd och skydd hos sina föräldrar eller andra närstående eftersom ingen av dem ser på handlingen som ett brott. Ett barn eller en tonåring som berättar om förtrycket och våldet riskerar också att mista hela sin familj.
Hedersrelaterat våld och förtryck kan vara fysiskt, psykiskt och sexuellt. Det som utmärker hedersrelaterat våld och förtryck är att det är kollektivt, det vill säga flera personer försvarar och kräver att det sker. Det allvarligaste våldet är ofta sanktionerat och planerat. En annan viktig aspekt av hedersrelaterat våld och förtryck är att förtrycket sker för att upprätthålla eller återupprätta ett anseende (hedern). Som exempel kan det ske för att kontrollera en ung kvinnas sexualitet. Men även pojkar begränsas och kontrolleras. Oron över att inte själv få välja vem man vill gifta sig med är också en del av hedersförtrycket.
*Citat
Flicka 14 år
“Min man som är 24 år vill ha familj nu och det måste bli som han vill.“
*
Hedersrelaterat våld och förtryck kan handla om:
- att föräldrar förbjuder sin dotter att lämna bostaden om dagarna så att hon inte kan gå i skolan
- att föräldrar slår sin dotter för att de har fått höra att hon har en pojkvän
- att föräldrar hotar sin dotter till livet om hon blir påkommen med att prata med en kille
- att föräldrar eller andra släktingar tvingar en son att straffa dottern för vad hon har gjort eller vad andra säger att hon har gjort
- att föräldrar reser utomlands med sin dotter och gifter bort henne mot hennes vilja
och motivet är att skydda eller återupprätta familjens eller släktens heder.
Alla dessa handlingar är förbjudna enligt lag. Om någon gör något av detta för sitt barns bästa och för att försvara sin familjs heder kan det leda till att man blir straffad av en domstol.
*Citat
Flicka 16 år
“Sen säger min pappa att jag går klädd som en hora.“
*
Har du utsatt ditt barn för hedersrelaterat förtryck eller våld?
De allra, allra flesta föräldrar vill sitt barns bästa. Det gäller även dig som kan ha utsatt ditt barn för någon av de handlingar som finns i texten under förra rubriken. Men vad föräldrar menar med sitt barns bästa kan föräldrar ha olika åsikter om.
Vad som enligt lag är tillåtet att göra mot sina barn är olika från ett land till ett annat. Du kan ha vuxit upp i ett land där en del handlingar mot barn var självklara, och alla i din omgivning var överens om att det var rätt. Sedan har du kommit till ett land där en del av ditt sätt att uppfostra och hjälpa ditt barn inte är tillåtet. Att hitta ett sätt att leva där det ursprungliga hemlandets regler och normer ska fungera tillsammans med vad som är regler och normer i det nya landet kan vara mycket svårt.
Det är inte lätt att vara förälder i en sådan situation. Du kanske också har känt att du måste straffa ditt barn för att andra ska tycka att du är en stark människa. Rädslan för vad andra ska tänka och tycka kan vara mycket stark. Men att straffa ditt barn för att upprätta din familjs heder kan betyda att du mister din relation med ditt barn.
*Citat
Flicka 14 år
“Jag sa till min man att jag egentligen inte ville men då slet han av mig kläderna och ja… Jag tyckte det var obehagligt och det gjorde ont, men han bara fortsatte. Eftersom det är tillåtet i min religion så är det inte så mycket att säga till om.“
*
Alla barn har samma rättigheter
Föräldrar bestämmer över sitt barn. Samtidigt finns det lagar och regler som gäller för alla barn, oavsett vad föräldrar anser är rätt eller fel.
En sådan lag är förbudet mot aga. Föräldrar får inte slå sitt barn, även om de anser det vara riktigt som en del i barnets uppfostran eller som ett lämpligt straff.
Alla barn har enligt lag rätt att gå i skolan. Föräldrar kan inte bestämma att ett barn inte får gå i skolan.
Möter du familjer där det förekommer hedersrelaterat våld?
Du som arbetar inom skolan, på ungdomsmottagningar eller inom någon annan verksamhet där du möter barn och tonåringar som är utsatta för hedersrelaterat förtryck eller våld, har för det mesta en annan bakgrund än barnen och deras föräldrar. Att lyssna på en 14-årig flicka som blivit bortgift mot sin vilja och tvingad till sex i äktenskapet väcker starka känslor, avståndstagande och kanske också ilska gentemot de som har medverkat till att flickan har hamnat i en sådan situation. ”Jag skulle aldrig kunna utsätta mitt barn för ett brott…” är det lätt tänka. Men den föräldern som utsätter sitt barn för det som i Sverige definieras som hedersrelaterat våld eller förtryck gör det för att han eller hon vill sitt barns och/eller sin släkts bästa. Dessutom har den föräldern ofta också krav på sig att rädda familjens heder. Allt i ett samhälle som föräldern kanske inte upplever som ett fullt stöd för sitt barn och sin familj.
Våga lyssna på barnet
Alla barn berättar inte om det våld som de har varit utsatta för. Barn som har utsatts för våld eller hot om våld av en familjemedlem kan känna sig mycket rädda för att berätta för någon om vad som har hänt, eftersom det finns en rädsla för vad föräldrarna eller andra närstående ska göra om de får veta att barnet har berättat. Barnet kan också förstå att om barnet berättar kan det betyda att mamman/pappan/brodern får sitta i fängelse.
Ett barn eller en tonåring kan också tveka inför att berätta på grund dubbla känslor, till exempel tonårsflickan som går på gymnasiet och vill följa med sina kompisar en runda på stan efter skolan istället för att göra som föräldrarna kräver och komma direkt hem, och samtidigt vill vara en dotter som föräldrarna är stolta över.
Ett barn eller en tonåring som väljer att berätta för dig om det hedersrelaterade förtrycket eller våldet är ofta i vanmakt och stora svårigheter. Den vanmakten kan även den som får ta emot berättelsen känna. Vad ska jag göra? Hur hjälper jag på bästa sätt? Vad händer om jag gör en anmälan till socialtjänsten?
På många länsstyrelser finns personer som har kunskap om hedersrelaterat våld. Att vända sig till socialtjänsten för att rådgöra om frågan utan att nämna namn på barnet eller tonåringen kan också vara en hjälp, det vill säga någon form av konsultation/rådgivning i ett ärende.
Anmälningsskyldighet till socialtjänsten
I socialtjänstlagen finns en uppmaning till privatpersoner och en skyldighet för anställda inom vissa verksamheter, att anmäla misstanke om att ett barn far illa.
Medan lagen säger att privatpersoner bör anmäla, är det en skyldighet för vissa verksamheter och deras anställda att anmäla, till exempel lärare, barnmorskor, förskollärare, psykologer med flera. Det gäller även om man arbetar med barn inom en privat verksamhet.
Om du i din tjänst omfattas av anmälningsskyldigheten är det bra att känna till vilka rutiner det finns på din arbetsplats när ni är skyldiga att göra en anmälan till socialtjänsten. Finns det inga rutiner, så diskutera frågan med din chef. Att i förväg ha tänkt igenom och skaffat sig kunskap om hur man bäst går tillväga är en stor hjälp när det väl händer. Rutinerna kan man med fördel ta fram i samråd med någon från socialtjänsten, för att försäkra sig om att man gör sin anmälan på ett så korrekt sätt som möjligt.
Text: Cecilia Moore
Faktagranskning: BRIS, Socialstyrelsen
