Kring varje litet nyfött barn finns oftast de bästa förhoppningar hos barnets föräldrar. Man vill sitt barn så väl – och ändå kan det gå så fel.
*Citat
Flicka 14 år
“Jag vill bort. Jag vill hitta ett ställe där jag känner mig trygg. För jag har rädslan att komma hem. Jag vågar egentligen inte. Kommer jag bli slagen nu..? Man vet ju aldrig.
Jag vill ha hjälp med att få fram en fosterfamilj“
*
Vad ska jag göra om jag…
…vet att jag inte orkar med mitt eget föräldraskap?
Tänker du ibland – även om det är svårt att erkänna för sig själv att du av olika skäl inte klarar ditt föräldraskap och kan ge ditt barn vad det behöver? Då kan du själv kontakta socialtjänsten och be om hjälp för dig och ditt eget barn.
En del föräldrar kan i en sådan situation känna rädsla för att socialtjänsten ska ta barnet i från en om man berättar hur det är. Det är viktigt att veta att socialtjänsten, enligt socialtjänstlagen, först och främst ska utreda vilken hjälp du behöver för att klara ditt föräldraskap och erbjuda sådan hjälp. För en del föräldrar kan den hjälpen handla om att komma ur ett alkoholmissbruk. För någon annan kan det handla om att få hjälp med en tonåring som inte längre lyssnar på dig, skolkar från skolan, använder droger och inte kommer hem om nätterna
Att våga berätta för någon om sina svårigheter är en bra början om man ska kunna förändra något! Det är också mycket lättare för socialtjänsten att komma fram till rätt hjälp för dig och ditt barn om ni kan samarbeta i förtroende för varandra.
…är orolig för att mitt barn inte har det bra hos sin andra förälder?
Efter en separation eller skilsmässa bor barnet antingen växelvis hos båda sina föräldrar eller bor på heltid hos den ena föräldern och är till exempel varannan helg hos den andra föräldern.
Känner du dig orolig för att ditt barn på något sätt far illa när det är hos sin andra förälder, är du skyldig att skydda ditt barn. Du kan kontakta familjerättsenheten inom socialtjänsten för att rådgöra vilka möjligheter du har att komma tillrätta med det som oroar dig.
…enligt lag har anmälningsskyldighet?
Du är skyldig att anmäla din oro för ett barn. I socialtjänstlagen finns beskrivet både om hur privatpersoner och anställda som arbetar med barn (eller är anställda i en verksamhet som rör barn, till exempel sjukvården) ska gå till väga om de misstänker att ett barn far illa. Medan lagen säger att privatpersoner bör anmäla, är det en skyldighet för vissa anställda att anmäla, till exempel lärare, barnmorskor, förskollärare, psykologer med flera. Det gäller även om man arbetar med barn inom en privat verksamhet.
Om du i din tjänst omfattas av anmälningsskyldigheten är det bra att känna till vilka rutiner det finns på din arbetsplats när ni är skyldiga att göra en anmälan till socialtjänsten. Finns det inga rutiner, så diskutera frågan med din chef. Att i förväg ha tänkt igenom och skaffat sig kunskap om hur man bäst går tillväga är en stor hjälp när det väl händer. Rutinerna kan man med fördel ta fram i samråd med någon från socialtjänsten, för att försäkra sig om att man gör sin anmälan på ett så korrekt sätt som möjligt.
…som privatperson är orolig för att ett barn far illa?
Om du känner oro för att ett barn i din närhet inte blir väl omhändertaget av sina föräldrar, är det viktigt att du berättar vad du vet till de som kan och har rätten att ingripa för att skydda och hjälpa ett barn. Det är socialtjänsten i din kommun som du ska kontakta, gärna per telefon. Du behöver inte vara säker på att det verkligen är så illa som du misstänker, utan du ska kontakta socialtjänsten utifrån den oro som du har. I lagtexten uttrycks det på det sättet att du ska ha “fått kännedom om”. Det räcker alltså att du har fått se eller höra något som tyder på att ett barn far illa.
Sedan blir det socialtjänstens uppgift att bedöma dina uppgifter och därefter fatta ett beslut om de ska inleda en utredning eller inte. Det kan till och med vara så att det är just dina uppgifter som blir den viktiga pusselbiten som socialtjänsten behöver för att kunna hjälpa ett barn!
Känns det olustigt att ringa? Känner du dig osäker på vad som kommer att hända? Vad du då kan göra, är att ringa till socialtjänsten och säga att du vill rådgöra kring ett barn som du oroar dig för. Du kan få svar på frågor om vad som händer om du gör en anmälan. Många undrar om man kan ringa och vara anonym. Ja, det kan man – men då ska man inte säga sitt namn alls, utan ”Hej, jag ringer anonymt för att jag vill lämna lite uppgifter om ett barn som jag är orolig för…”.
*Citat
Flicka 15 år
“Snälla, några tips på hur jag kan få ihop familjen. För orkar inte med att vara den som får ta hand hela familjen. Menar jag är bara 15 år jag kan inte göra allt.“
*
För dig som oroar dig för ett barn som du träffar inom föreningslivet
Du kan ha sett blåmärken på ett barn, eller noterat att ett barn alltid är smutsigt och verkar allmänt dåligt omskött. Kanske har du märkt att en förälder ibland uppför sig som om han eller hon är berusad. Har ett barn berättat för dig att det blir slaget hemma?
Anmäl omedelbart din oro till socialtjänsten. Om ni i t ex. fotbollsklubben eller på ridskolan i förväg har talat med varandra om hur ni ska göra ifall ni hamnar i den här situationen, brukar det vara till stor hjälp.
Text: Cecilia Moore
Faktagranskning: BRIS, Socialstyrelsen
